Syndromet officiella bilder

17 augusti, 2018 Av av

Syndromet

4 hours ago

Julispelningarna avklarade, det blev såhär. Ni kommer väl på vernissagen sen? #fotobok #polaroid #analogphoto #utställning ...

Photo

View on Facebook

Syndromet is in Övertorneå.

6 hours ago

Dag 16 - ÖvertorneåVi kör på något slags månlandskap mellan Korpilombolo och Övertorneå och tackar oss själva för att vi bytte fjädrar på bilen efter förra turnén. I Övertorneå anländer vi Jägmästarparken och den bedårande scenen/lusthuset i tre nivåer. Vår kontakt på kommunen har satt ut bänkar, slagit på elen och tapetserat stan med affischer. Det hjälper inte. Det kommer ingen. INGEN. Någon stannar förskrämt på avstånd och tar en bild, några går förbi på gatan och låtsas att vi inte finns. Polisen kör förbi två gånger men inte ens de tar sig tid att stanna och stoppa vår ljudnedskräpning. Vi inser att vi skulle stått hundra meter bort på Coop-parkeringen för där går det iallafall folk. I övrigt ligger både parken och hela stan öde. Inte ens två överförfriskade herrar som skriker till varandra på finska stannar. Men på något märkligt sätt gör det inget. Där jag i Vilhelmina blev nedstämd och kände mig misslyckad tar jag nu det som ett friluftsrep och vi passar på att repa in en riktig punkdänga som vi bestämmer att vi ska köra imorgon. Sedan fikar vi på scenen. Och kör till Råneå.Det har blivit mycket konst på den här turnén; vi har gått på utställningar och besökt gallerier, pratat med konstnärer och alla de som jobbar i kulisserna för att ett konstprojekt ska bli av. I Råneå äter vi middag med Mats på Råneå Kulturförening där vi ska spela imorgon och jag försöker pumpa honom på information om hur det går till. Jag är så nyfiken både på processer i skapandet och även på hur man får ut det. Vem som helst kan ju göra ett konstverk, men vem får egentligen visa sin konst för andra? Mats svarar svävande och jag tänker att det kanske är ingen som vet egentligen, det kanske bara blir. Vi sover i gamla PRO-huset och läser en massa ”Hunden som vägrade dö”-fanzines. ...

Photo

View on Facebook

Syndromet

24 hours ago

En riktigt bra spelning för typ 0 personer 😀 ...

Video

View on Facebook

Syndromet is at Kulturhuset Restaurang Korpilombolo.

1 day ago

Dag 15 - Korpilombolo Vi pratar ofta om Korpilombolo, eller Korpis som det heter i folkmun. Som ett exempel på hur små byar behandlas styvmoderligt av kommunens centralort, men också som ett exempel på hur eldsjälar med ett stort mått jävlar anamma och envishet kan lyfta en hel by. Det är också lite ledsamt; inte ska man behöva vara en eldsjäl för att kunna bo i en by, man ska väl ha tillgång till samma service som alla andra i kommunen även om man inte vill eller kan engagera sig? Det exemplet vi ofta använder är badet. Hur Pajala kommun inte hade råd med att ha badet öppet och hur Korpisborna raskt bildade en förening som tog över driften. Det tog lång tid och mycket strul, men nu är badet faktiskt öppet! Vi går såklart dit, sponsrar deras verksamhet och åker i den stora vattenrutschbanan. På två turnéer har vi gått och längtansfullt tittat in på det stängda badet, och nu är vi äntligen här! Men hjärtat i Korpilombolo är ändå Kulturhuset. Fik, mötesplats, pizzeria (kanske världens godaste pizza?) konsertlokal, festivalknutpunkt, galleri, hantverksbod och mycket mer, under samma tak. Vi tittar längtansfullt på den nybyggda utescenen men eftersom det är elva grader och duggregn bestämmer vi att det blir en inomhuskonsert. Det är i princip fullsatt. Tricket att skapa fullsatt är att ha en lagom stor lokal. Vi får en fin introduktion av en av de drivande i föreningen (Linnéa) och det känns så fint att vara tillbaka, att vi FÅR komma tillbaka år efter år. När vi dagen efter lämnar byn säger vi inte hejdå till Korpis, utan vi säger på återseende. ...

Photo

View on Facebook

Syndromet is at Karesuando Bensin.

1 day ago

Dag 14 - Karesuando Utanför Coop i Svappavaara ligger en skev busshållplats. Bredvid busshållplatsen står en anslagstavla. Vi stannar till där för vi ser ett anslag som ser ut som något för ett metalband. Detta måste såklart genast undersökas. Det visar sig vara ett konstprojekt som handlar om Korpelarörelsen; en performance, ett death metalband och en utställning. Vi är tyvärr för sent eller för tidigt ute för de två första, men det sistnämnda är öppet och i Kiruna, så vi bestämmer oss för en liten omväg dit. Utställningen ”Det är hemskt nära nu” ligger i en gammal lagerlokal med utsikt över gruvan och vi blir inspirerade, har ett gött samtal med en som jobbar där och dennes hund. Möten, möten, möten! Det är det bästa. Det är inte förrän senare på dagen vi blir upplysta om att en av konstnärerna till verken var på vår spelning i Moskosel.En lång, krokig och skakig bilfärd senare kör vi in i Karesuando. Det här blir vår femte spelning där, sjätte om en räknar med när vi spelade på Treriksröset. Har vi rekorden i antalet spelningar i denna by? Vi spelar på Byamacken, som vanligt och som vanligt denna turnén sker detta; ingen syns till kl 18.59 men prick 19.00 är parkeringen full av bilister, cyklister och fotfolk som (förmodar jag) effektivt hindrar de som är där för att bara tanka. Vi har Jim och hans familj som var på vår allra första Karesuandospelning där, och en entusiastisk person från publiken 2019. Och en hel drös nya ansikten. Och för första gången på någon av våra spelningar har vi ett stunt med! Det är nämligen så att så fort en kommer norr om Dalälven kan alla kids på cykel cykla på bakhjulet. När ett gäng på cyklar dyker upp måste vi såklart fråga om de också kan, och en av dem antar utmaningen och vi får en bakhjulsshow utan dess like! Sedan åker vi hem till Jim (med kidsen på cyklarna i släptåg) och fikar. ...

Photo

View on Facebook

Syndromet officiella bilder

Meny