Dag 11 Frostkåge
Våra turnéer i norra Sverige håller sig med några få undantag till inlandet. Tanken från vår sida är att dit åker ingen annan och spelar och vi kan på noll fingrar räkna upp en större musikartist som prioriterar det området i modern tid. Vi tycker att alla ska ha rätt att uppleva kultur och musik i sitt närområde. Dessutom sliter vi mindre på miljön om vi kommer med vår lilla skåpbil, än om alla ska köra till närmsta större kuststad. En annan anledning att unvika norrlandskusten är att INGEN svarar när man skriver till dem. Kanske för att de har många fler uppträdanden att välja på och att alla de förmodligen är mer publikdragande än vi? Det finns dock undantag. Ett är Solviks folkhögskola i Frostkåge. Vi har både spelat där och hållt föreläsning om att själv hitta sin defintion av framgång i musikbranschen. Eftersom INGA andra svarat går vi upp i ottan, sträckkör vi hela vägen upp och kommer fram lagom till lunch. Trots att det numera är industrisemester serverar de lunch och mat har sällan smakat så gott, eller gett så mycket behövlig energi. Lokalerna är fyllda av ett pågående konfirmandläger och vi funderar över om de kommer vara publik. Våra texter är med vårt perspektiv väldigt kompatibla med vad Jesus försökte förmedla. Sannolikt även med vad Muhammeds budskap var. Att vi ska ta hand om varandra och världen är rätt allmänreligiöst. Maten dukas bort och fikaförsäljningen dukas fram. Vi är en del av deras sommarcaféserie. Sommaren har bestämt sig för att ta paus och ute forsar regnet ner. Den fina utescenen och uteserveringen får vila. Några vågar trotsa busvädret. Bland annat vår gode vän Fredric som fått upp våra ögon för Frostkåge och hjälpt oss ordna alla spelningar här. De som är där har aktivt valt att komma för att de vill se oss. Det hör inte till det vanliga när vi spelar på en restaurang. Vi får total uppmärksamhet under spelningen och alla skrattar ljudligt på rätt ställen. Med en sån här publik blir vi helt obegränsade. De får en full Syndrometupplevelse. Första gången vi spelade i Frostkåge hade vi musiker som skulle påbörja folkhöskolestudier i publiken. En har varit med i finalen i både Sveriges och Danmarks melodifestival. Något vi aldrig slutar skryta om. Även idag har vi en blivande folkhögskolemusiker i publiken. Hoppas vi bidrog med någon form av inspiration. Den fria formen av undervisning och lärande som folkhögskolorna erbjuder är unik och högergänget vill såklart avveckla den så fort det bara går. Där föds ju fria tankar och det är det värsta högern vet. Vi kör vidare till Piteå och eftersom vi för ovanlighetens skull har kvällen fri går vi på bio. Det är en sån där amerikansk actionrulle som bara kommer på somrarna. Vi delar salongen med två väldigt unga killar i keps. Som en publik på en Syndrometspelning alltså. När vi ska ut visar de sitt rätta jag. De är inte störiga och kaxiga. Nej, de visar oss artigt vägen ut (vi går såklart åt fel håll). Ungdomen idag alltså.