Dag 9 Fragile Mountain/Göteborg

Trots att vi i regel gör mer än 100 spelningar om året, har vi inte nått något större genomslag i det allmänna medvetandet. Få, eller ingen, vet om att vi existerar. Vi togs därför totalt på sängen när en, med svenska mått, stor punkfestival hörde av sig till oss. De hade läst om våra eskapader och tänkte att vi kunde vara ett bra inslag i deras spelschema. Vi kände oss otroligt hedrade och kunde knappt tro att det var sant. Festivalområdet var placerat hyfsat centralt i Göteborg. Då de inte ville störa några grannar låg det högst upp på en kulle omgivet av grön- och industriområden. Göteborgs Stad, som är ökända för sitt kulturmotstånd, tyckte ändå att det här var en ganska störande verksamhet och de fick lova att ha tyst på området senast klockan tolv. Vägen upp till festivalområdet slingrades sig uppför berget och det var en mäktig syn som mötte oss när vi kom upp. Två scener och ett fält fyllt med publik. Ett band var i full gång och åskådarna likaså. Vi blev hjärtligt omhändertagna och möttes inom kort av Johan som skötte bandbokningarna. Han visade sig ha full koll på oss och vilka vi var och vi blev omedelbart vänner. Från tidigare punkevenemang har vi lärt oss att våra scenkläder verkligen sticker ut, trots att det här är en grupp människor som man förväntar sig ser väldigt annorlunda ut. Vi bytte därför om till full scenutstyrsel. För en gångs skull passade de vädret, då det blåste full storm uppe på kullen. Vi gick runt på festivalområdet och kollade på banden som spelade. Det var extremt tydligt att detta var ordnat av människor med eldsjälar. Det fanns inget kommersiellt över festivalen och allt verkade grunda sig i en vilja att värna om musik och kultur. Så fantastiskt fint! Den musik som framfördes var också helt befriad från sånt som övriga ”musikbranschen”, verkar tycka är så viktigt. Inget var polerat, tillrättalagt, eller radiovänligt. Det var blandade genrer, men publiken var tillåtande och uppskattande. Vi fick flera positiva kommentarer om våra kläder och kunde då passa på att flika in; ”Vi spelar först imorgon! Kom och kolla!”. Vi parkerade vår skåpbil/bostad bakom scenerna och vaggades till sömns av vindbyarna och basen från det sista bandet för dagen. Under natten började det regna och utsikterna för en torr spelningen kändes dåliga. När tiden började närma sig vårt uppträdande ljusnade det lite och vinden var inte alls så dramatisk som den varit dagen innan. Vi var först ut av alla och förväntade oss som vanligt att i bästa fall ha ljudteknikern som publik. I vanlig ordning var vi på scen med våra prylar alldeles för tidigt, men fick strax sällskap av vår ljudtekniker Samantha som berättade att hon varit uppe och lagat det andra scentaket 04.00 under nattens busväder. När vår speltid började närma sig kom det folk smygande mot scenen. Lite längre upp på kullen låg festivalens camping och ett nyvaket lämmeltåg kom vandrande nedför backen. För att se oss! I vanliga fall har vi vår extremt klena ljudanläggning när vi spelar, men här var det riktiga trummor och stora gitarr- och basförstärkare. Som omväxling fick vi känna oss som rockstjärnor på riktigt. Spelningen var superkul och publiken var med på noterna. Applåder, visslingar och jubel både när vi spelat låtarna och under våra anförande mellan dem. Vi var så rörda! Vi packade ihop våra instrument och kånkade upp våra skivor, tröjor och annat till tältet där banden kunde sälja sånt. Här fortfatte hyllningarna och en lång ström av människor kom fram för att berätta för oss hur fantastiska vi var. Så otroligt snällt! Det var ju inte så att de var tvunga att göra det. Speciellt värmde det våra hjärtan att många var väldigt unga. Att vi lyckas beröra dem är så hedrande. Vi sålde ganska snabbt slut på flera av våra saker. Allt kändes overkligt och ofattbart. Bredvid oss i tältet stod en kvinna med en magnifik tuppkam i rosa och orange och sålde saker åt bandet Vetifan. Hon tog snabbt rollen som manager åt oss och kallade dit folk hon kände. ”De här ska ni boka till Örebro, Linköping….” Det är inte mycket till konkurrenstänkande i punkvärlden. Här hjälper man varandra efter bästa förmåga. Vi hade jättebra väder under vår konsert, men nu började det mulna på och regnet kom sakta. Vi packade ihop det sista av våra saker och satte oss i bilen för att ladda om. Då öppnade himlen sig helt och vräkte regn över kullen. Till slut fattade vi beslutet att åka vidare. I full scenklädsel och allt. Vår övernattning blev till slut hos Mössebergs camping i Falköping. En plats vi varit på många gånger. Främst på grund av att kommunen bestämde sig för att alla förskolebarn där skulle få uppleva vår barnföreställning ”Vi älskar ROCK!”. Vi har även varit ett av inslagen på stans stora nationaldagsfirande. Större publik än så har vi aldrig haft!