Dag 8 Smedjebacken

Vi har startat de flesta av våra sommarturnéer vid Sveriges sydkust. Eftersom målet alltid har varit att ta oss längst upp i norr har vi behövt platser att stanna på längs vägen. Därför har vårt första stopp ofta varit Smedjebacken i Dalarna. Ett litet samhälle som liksom många andra i Dalarna har sin historia kopplad till metallraffinadinering, därav ortens namn. På stans torg finns en stor och fin scen, men när jag kontaktade kommunen informerades jag om att där kan man inte spela hur som helst. En plats som det däremot var fritt fram att stå på var utanför biblioteket. Personalen där har varit mer än hjälpsam och vi har anordnat konserter vid ingången till biblioteket under flera år. Publiken på plats har alltid kunnat räknas på mindre än en hand. En av stans huvudgator går förbi där och vi har många gånger varit nära att orsaka olyckor, då passerande bilister stirrat på oss och glömt kolla väjningsplikten. I år hade vi skaffat vänner på Folkets Hus, eftersom jag var där tidigare i samband med Musikschlagets deltävling. Det är den enda musiktävling som spelar någon roll, eftersom alla deltagare har någon form av funktionsvariation. Vi kom fram till Smedjebacken i tid och Janken från Folkets Hus-föreningen hälsade oss välkommen vid ingången. De har en liten scen i foajen till den stora scenen och baserat på tidigare publikmängd tänkte vi att det skulle passa oss. När klockan slog sju hade Janken fått sällskap av tre andra män. En skötte fikaserveringen där de ordnat med nybakade kanelbullar, en var min kära gamla gymnasiekompis (som varit på de flesta av våra Smedjebackenspelningar) och en var en glad karl vi aldrig träffat förut. Totalt sett tror jag ändå att det här innebar publikrekord för oss i Smedjebacken. Det hör till vanligheterna att vi har ganska fåhövdad publik och vi är glada för varje person som tar sig tid och energi för att komma och lyssna på oss. En fördel är att man då kan ha det mer som ett samtal med publiken. Det funkar ju inte om det är 30.000 personer. Vi hade en en jätterolig spelning och publiken var som ett enda stort leende under hela konserten. Jankens slutsats var att han starkt kände att fler förtjänade att uppleva oss och vi bestämde att vi fick komma tillbaka vid ett annat tillfälle. Dubbel succé alltså. Smedjebackens Folkets Hus känns som en levande verksamhet och lokal. Det värmer våra hjärtan, då vi vurmar för den rörelsen och drömmer om att spela på varje Folkets Hus i Sverige. Bara 600 kvar eller så. Efter spelningen åkte vi till grannkommunen Kopparberg och spenderade natten i byn Kloten, där också Bergslagsleden har sin start. Sommarens första riktiga regnväder var på ingång.