Dag 4 Jörn

Vi började dagen med en joggingtur runt Gafsele. Som vid tidigare besök verkar många av husen stå tomma och obebodda. Sveriges behov av andrum, eller att landet är fullt, verkar vara grovt överdrivet baserat på vad vi ser när vi åker runt överallt. Joggingturen avslutas av ett dopp i Ångermanälven. Det är så kallt att vi knappt kan andas. Vi packar ihop och säger på återseende till våra värdar. Innan vi lyckas köra tar sig en fågelunge in under bilen och sätter sig tryggt inne i ett av bakhjulen. Lisa har goda djurskills och motar ut den, under högljudda protester. Hoppas föräldrarna letar upp den. Så sätter vi av mot Jörn. På våra resor i norra Sverige passerar vi alltid Lycksele minst en gång. (Vi har ALDRIG spelat där.) Det sker bland annat idag. Vi tar tillfället i akt att stanna för lunch vid Umeälven som går förbi stan. Vi är övertygade om att vi sett strandpromenader längs den när vi åkt förbi här tidigare. Det visar sig inte stämma. Vi lyckas däremot hitta ett vindskydd och kör ner dit (förmodligen mot gällande regler) och får lite skönt älvhäng i sommarsolen. Resan vidare mot Jörn tar oss bland annat förbi Kusfors, där vi ska spela senare under turnén, och vi konstaterar att allt är sig likt där. Det känns tryggt. Att det är just Jörn vi ska till har sin begynnelse i att jag läste en tidningsartikel om hur samhället kämpade emot när Skellefteå kommun bestämt att de skulle stänga den lokala skolan. Hela vårt sätt att turnera till samhällen som ofta ligger i utkanterna av sina kommuner kommer från detta. Centraliseringen är ett ofog. Dåligt för miljön och dåligt för folk. Möjligen bra för ekonomin som alltid får råda. Vi ska spela på en för oss ny plats; Jernbanetorget. Det har nyligen rustats upp och vi finner nyanlagda boulebanor och två små timrade hus. Ett verkar vara gjort som skydd från vädrets makter och det andra som förvaringsskjul (väldigt modigt konstruerat med en stor glasdörr – jag antar att Jörnungdomar inte är så intresserade av skadegörelse). Här finns även bänkar för publiken och allmänt tillgängliga eluttag. Vilken lyx! Som vanligt är vi på plats alldeles för tidigt och åker därför för att inkvartera oss på Österjörns camping. Vi har bott där tidigare, men den nya ägaren verkar ha ambitionen att förbättra ställets ganska slitna standard. 200 kronor för en natt är ett riktigt kap och läget vid sjön Jörnträsk är fantastiskt fint med badplats och allt. Vi kränger på oss scenkläderna och åker in till centrum för kvällens konsert. Lite optimistikt sätter vi upp alla bänkar vi kan hitta för den potentiella publiken och skrattar lite lätt uppgivet. Det kommer väl inte komma någon och lyssna på oss? Till vår totala förvåning är bänkarna fyllda till sista plats klockan sju när konserten ska starta. När jag frågar om hur många som sett oss förut räcker nästan hälften upp händerna. Jörn alltså! Det blir en jätterolig spelning med mycket publikmedverkan. Värmen gör att jag får ta av mig delar av min extravaganta scenklädsel. Det ger å andra sidan knotten fri lejd och vi skakar mer än vanligt på våra frisyrer till musiken för att hålla dem på avstånd. Två av Jörns EPor kör runt och överröstar oss stundtals med sina mycket mer tilltagna ljudanläggningar. Vi gör det till en del av showen och kommenterar EPA-ungdomens oväntade musikval bladn annat. Efter konserten blir det såklart snack med publiken. Några berättar att de arbetar på ett av Jörns nyaste företag ”Mind Detonator” och frågar om vi vill se deras lokaler. Vi svarar i kör: ”JA!”. De har tagit över den gamla Folkets Hus-fastigheten där vi spelade första gången vi var i Jörn. Då kände vi oss rätt nedslagna av det förfall som byggnaden uppvisade. Det var därför extra roligt och hjärtvärmande att se hur den fyllts med liv och aktivitet. Företaget arbetar med dataspelsutveckling, vilket både känns väldigt modernt och oberoende av geografiskt läge. Allt var nymålat och fyllt med ny inredning, vilket utstrålade skaparlust och energi. I en av lokalerna fanns det till och med stora fasta tv-spel och myntautomater där man kunde köpa studsbollar, eller visdomsord. Så otroligt kreativt. Vi hade varit glada om vi haft en procent av deras energi. Hoppet lever i Jörn! Det här är en av de bästa sakerna vi vet med att spela i glesbygden. Sånt här hade aldrig hänt i Stockholm, eller New York. Ingen hade kommit fram och frågat om ville se hur de har det på sitt jobb, eller bjudit hem oss på fika. Vi är lyckligt lottade! Tillbaka på campingen tar vi ett pass apport med campinghunden, doppar oss i den förvånansvärt varma sjön och sätter upp insektsnät för varje lufthål i bilen. Myggens tid är här!