Dag 3 – Gafsele

Vi vaknade i Jormvattnet och kvällen innan hade lokalborna dels tipsat oss om ett närliggande vattenfall, dels uppmanat oss att ta Vildmarksvägen istället för att köra tillbaka via Gäddede. Vi gjorde självfallet som de sa. Först stannade vi vid Brackåfallet. En helt magisk ravin som vattnet gröpt ur skifferberget. Fallet var dramatiskt och vattendropparna skapade regnbågar i solens sken. Bra turisttips! Vi åkte vidare längs Vildmarksvägen och det var knappt vi trodde våra ögon. Området kring Stora Blåsjön måste vara ett av Sveriges vackraste. Tro oss, vi har varit nästan överallt. Turen fortsatte över ett fjällområde där snön låg kvar på sina ställen. Det var som att vara på en annan planet. Tänk att de här platserna finns i Sverige! Vägen ner till Vilhelmina är ju också otroligt fin, men nu var vi nästan mätta på naturvyer. Vi svängde söderut mot vårt mål Gafsele. Byn är delad av Ångermanälven och ibland har de till och med vänskapliga dragkamper mellan de båda sidorna. I byn finns den gamla skolan där än gång i tiden bland annat samiska barn gick och de bodde på internat. Idag är såklart skolan nedlagd sedan länge. Åsele kommun har inte råd att ha så många skolor och byns barn bussas någon annanstans. Lokalerna är trots det fyllda av liv. Ett excentriskt och mycket hjärtligt par från Holland driver numera vandrarhem där. Vi har varje år vi varit på Norrlandsturnéer spelat hos dem. De första åren bekymrade det oss att de verkade ha ganska låg beläggning. Många ondgör sig över vindkraftutbyggandet i Sverige, men få talar om hur det påverkar lokala näringar. Gafsele Lappland Hostel är ett bra exempel på det. Deras verksamhet har fullkomligt blomstrat sedan personal som utfört arbete på just vindkraftverk varit deras huvudinkomstkälla de senaste åren. Det kommer även att prägla vår spelning där. 2022 var publiken uteslutande vindkraftsarbetare från världens alla hörn och i år är det samma situation. Ingen från byn, eller större samhället Åsele kommer för att uppleva vår gratiskonsert. Publiken består av Carolina och Ronald som driver vandrarhemmet och tre vindkraftsarbetare från Kroatien, Lettland och Brasilien. Mer engagerad och involverad publik får man leta efter. Konserten får mer karaktären av ett samtal. Lisa briljerar med sina enorma kunskaper om Lettisk populärmusik t.ex. Vi berättar om våra låtar på engelska så att de ska ha större utbyte av privatkonserten. De tre herrarna är uppenbart svältfödda på social gemenskap och eventuellt lite trötta på varandras sällskap. Samtalsämnena byts friskt och munterheten är stor. Efter att konserten är slut sitter vi kvar länge och pratar. Det finns inget tecken på att de ska ge sig iväg och klättra på hög höjd i ottan imorgon. Faktum är att vi hör dem fortsätta vara upp långt efter att vi gått och lagt oss vid midnatt. Vårt rum har nog tidigare varit ett omklädningsrum, då det ligger under gympasalen (som fortfarande är kvar som museum) och vid duscharna. Det har inretts på ett riktigt mysigt sätt och vi somnar snabbt, matta av dagens alla intryck.