Dag 2 – Jormvattnet

Folkets Hus och Parker i södra och norra Norrland skickade under 2022 ut ett frestande erbjudande till sina medlemmar: Boka Syndromet helt gratis! Nu kan man kanske tro att alla direkt kastade sig på telefonerna för att dra nytta av detta? Vår ambition att spela på alla Folkets Hus i Sverige matchar dock inte deras lust att vi ska komma och göra det. En handfull bokningar blev det trots allt och ingen var så exotisk som den från Jormvattnet. En sen höst/tidig vinterdag åkte vi dit och lärde alla byns barn (ja alla var där) att älska rock med vår barnföreställning. När vi spelat klart kom det fram en grupp tjejer i 10-12 års ålder. De hade blivit inspirerade och skulle nu starta ett eget rockband! Vi blev såklart eld och lågor och sa att vi kunde komma tillbaka och spela förband till dem. De var uppenbart vana att bli blåsta av vuxna och bad oss lova att vi faktiskt skulle göra det. När det blev dags att planera sommarturnén var därför Jormvattnet en av platserna vi prioriterade högst. Jag hörde av mig till vår vän Johanna från den lokala Folkets Hus-föreningen. Hon kollade det datum vi föreslog och upptäckte att just den dagen var det stort födelsedagskalas i byn. Med andra ord skulle i princip alla vara på det. Organisatören av festen meddelade dock att vi självklart skulle få komma och spela där. Det var ju så roligt att vi ville komma tillbaka till Jormvattnet. Vi å vår sida krävde att det unga rockbandet också skulle spela. Byn ligger på sätt och vis i världens, eller åtminstone Sveriges ände. Du passerar sista samhället Gäddede och kör sedan vidare mot bergen vid den norska gränsen. Naturen är sagolikt vacker med höga berg, gröna skogar och glittrande sjöar. De flesta husen i Jormvattnet är från 50-talet då vattenkraften skulle etableras, men många av de som tänkt sig flytta dit tillfälligt blev kvar i den vackra bygden. Idag är byn fylld av entrepenörsanda och många egenföretagare som hittat verksamheter som passar att bedriva trots att avstånden till större städer är stora. Vi kom fram till festplatsen Vållan och festansvarige Bea hälsade oss hjärtligt välkomna. Hon visade oss också platsen för vår konsert. Det var på en kulle med berg efter berg som fond. Finare scen har vi nog aldrig haft. Det födelsedagsfirande paret (både fyllde 60) och de 130 gästerna kom strax därefter. Vi mötte några av medlemmarna från det unga rockbandet och de berättade lite skamset att allt stannat vid idéstadiet och liksom inte kommit vidare. Vi delade med oss av våra egna erfarenheter från att försöka få band att fungera och hur svårt det nästan alltid är. Det är ju därför vi bara är två. Vi uppmuntrade dem att fortsätta och vem vet? Kanske spelar vi ihop med dem en annan gång i en snar framtid? Vi blev dock inte utan förband. Två barnbarn till födelesedagsparet, Elvira och Matilda framförde med stor självsäkerhet (som bara coola 8-åringar kan uppbåda) en utmärkt version av Sareks ”Genom eld och vatten”. Inte lätt att följa såna succéartister. Vi blev presenterade som det ofta blir när bokningen skett genom tredje part som ”barnunderhållning”. Vi fick snabbt plocka bort låtarna om sexuella övergrepp och kapitalismens förtärande från låtlistan och rikta in på våra ”du duger som du är” och ”var snäll mot alla alltid”-alster. Vi har ingen specifik målgrupp. Det tycker vissa i musikbranschen är helt förkastligt. Jag vet inte hur många gånger folk har sagt åt oss att tänka på branding och målgrupp. Det intressanta är att de som följer de råden verkar ha mycket mindre framgång än vi haft.. Vi spelade alltså precis som vanligt lika mycket för 3-åringen som 83-åringen och de verkade uppskatta det i lika hög grad. Förvånande många stod kvar och lyssnade uppmärksamt, stor som liten. Vi hade bland annat chansen att aktualisera byns headbang-kunskaper från vårt tidigare besök. I sista låten gjorde flera föräldrar det som är strängt förbjudet på ”riktiga” rockkonserter; de dansade runt med barnen på axlarna. Folk skrattade hjärtligt åt våra försök till skämt och stämningen var hög. När konserten var slut övergick gästerna till att tävla i fem-kamp och vi bar ner våra prylar till ängen som tjänstgjorde som både parkering och camping. För att svalka ner oss i sommarvärmen tog vi en promenad till den närliggande fjällbäcken och lät smältvattnet lindra våra kroppar. All mat på partyt tillagades, delvis på plats, av en man som verkligen fick slita hårt. Då han liksom vi inte var släkt med födelsedagsbarnen fann vi snabbt varann och hans butterhet med glimten i ögat lockade oss till många skratt. När han tog en paus i grillandet av kvällens middag och satte sig med oss fick bland annat veta att han gått i pension 13 år tidigare, men att ingen var intresserad av att ta över verksamheten, så han kämpade på fortfarande. Maten var delikat! I takt med att promillehalten steg (det var en ovanligt lugn fest) vågade sig lokalborna fram till oss. Nästan alla hade en gemensam nämnare i att de vill tipsa om lokala sevärdheter. Så är det alltid, vart vi än kommer i Sverige. Den sanna genuina svenskheten innebär att folk vill dela med sig, bjuda in och göra en delaktig. Att vara missunnsam och avståndstagande till främlingar är inget annat än landsförräderi. När resten av festen övergick till aktiviteten musik-quiz (till levande musik på en helt annan nivå än den vi bjudit på) gick vi ner på ängen och bäddade ner oss bland bergen.