Dag 1 – Junsele

Dag 1 Junsele

Vägen till Junsele väcker alltid minnen av vårt cykeläventyr dit. Under Coronan uppmanades man att inte resa utanför länsgränserna, eller att använda allmänna färdmedel. Så vi cyklade så långt man kunde komma i Västernorrland – till Junsele. Längs vägen dit sitter vi och pekar på platser där vi pausade efter utmattande uppförsbackar, eller tältade med magnifik utsikt. Den gången sov vi på campingen i Junsele och ägaren vägrade ta betalt. Det var ju så festligt att någon cyklat dit på en knaggliga damcyklar ända från kusten. Vi fick även gå in gratis på ortens djurpark och klappa kamelen och jaken. Det här skulle visa sig vara det bemötande vi sedan dess fått när vi kommit dit. Det var ingen skillnad i år. Den första frågan vi fick när vi kom fram var ”Har ni ätit?”. Sen bjöds vi på potatisbullar med hemkokt lingonsylt och vid middagsbordet fick vi en redogörelse för hur Sollefteå kommun hanterat sitt ytterkantssamhälle på sistone. Inte bra. Så som det ofta blir i Norrland när samhällen inte ligger i centrum av sin kommun. De glöms bort och prioriteras ner. Det gör att det känns än mer relevant att spela där, för det är nästan bara såna samhällen vi besöker under våra sommarturnéer. Känslan av att släppas in i någons hem är också väldigt speciell. Det känns som att vi har nära vänner, nästan som släktingar i Junsele. De har även bokat stans utescen åt oss och bjudit in alla sina vänner. Vi får ett strålande väder och redan när vi börjar sätta upp vår ljudanläggning kommer ortens barn och pratar med oss. När vi var i deras ålder hade vi aldrig vågat öppna munnen i närheten av okända vuxna, det var nervöst nog med de vi kände. Vi har inte varit bortskämda med storpublik i Junsele och till vår stora förvåning börjar folk sakta men säkert fylla upp bänkar och bord framför scenen. Det är bara människor vi aldrig har träffat förut. Publikrekord! Vår gode vän Marcus (det var hans svärmor Linnea som bjöd på potatisbullar) har tagit dit sina tvillingsöner och alla tre har matchande Syndromettröjor. Smågrabbarna var bara tre veckor gamla när de var på deras första rockkonsert. Med oss såklart! Vi sätter igång och möts av glada miner och hjärtliga applåder. Mitt i en av låtarna kravlar sig en av tvillingkillarna upp på scen. Han kan inte hålla sig – han måste vara med och rocka. Så tillfälligt har vi en treårig extramedlem som står för dans och slumpmässigt asssisterande gitarrspel. Dramatiken tar inte slut där. I en annan låt tar vinden (som alltid) tag i våra rollups som vi har för att visa publiken vad vårt band heter. I en tredje drabbas en besökare av akut illamående. Inte enbart på grund av musikens kvalitet, men mest av att den lokala bonden tagit tillfället i akt att svepa in Junsele i en doftridå med gödselarom. När vi spelat klart kommer det fram uppmuntrande människor. En ser influenser från amerikanska rockbandet Twisted Sister och det är ju mitt i prick. Vi packar ner våra saker och kör för att parkera hos Linnea. Den första sommarvärmen har gjort att den närliggande myren producerat miljontals myggor. Alla vill ha vårt blod. Visa från förra årets Karesuandobesök har vi draperat vår skåpbil invändigt med myggnät och det visar sig vara effektivt. Vi bäddar ner oss där inne i vårt extremt mysiga turnéfordon. Äntligen är vi på sommarturné igen!