Dag 16 – Övertorneå

Vi kör på något slags månlandskap mellan Korpilombolo och Övertorneå och tackar oss själva för att vi bytte fjädrar på bilen efter förra turnén. I Övertorneå anländer vi Jägmästarparken och den bedårande scenen/lusthuset i tre nivåer. Vår kontakt på kommunen har satt ut bänkar, slagit på elen och tapetserat stan med affischer. Det hjälper inte. Det kommer ingen. INGEN. Någon stannar förskrämt på avstånd och tar en bild, några går förbi på gatan och låtsas att vi inte finns. Polisen kör förbi två gånger men inte ens de tar sig tid att stanna och stoppa vår ljudnedskräpning. Vi inser att vi skulle stått hundra meter bort på Coop-parkeringen för där går det iallafall folk. I övrigt ligger både parken och hela stan öde. Inte ens två överförfriskade herrar som skriker till varandra på finska stannar. 

Men på något märkligt sätt gör det inget. Där jag i Vilhelmina blev nedstämd och kände mig misslyckad tar jag nu det som ett friluftsrep och vi passar på att repa in en riktig punkdänga som vi bestämmer att vi ska köra imorgon. Sedan fikar vi på scenen. Och kör till Råneå.

Det har blivit mycket konst på den här turnén; vi har gått på utställningar och besökt gallerier, pratat med konstnärer och alla de som jobbar i kulisserna för att ett konstprojekt ska bli av. I Råneå äter vi middag med Mats på Råneå Kulturförening där vi ska spela imorgon och jag försöker pumpa honom på information om hur det går till. Jag är så nyfiken både på processer i skapandet och även på hur man får ut det. Vem som helst kan ju göra ett konstverk, men vem får egentligen visa sin konst för andra? Mats svarar svävande och jag tänker att det kanske är ingen som vet egentligen, det kanske bara blir. Vi sover i gamla PRO-huset och läser en massa ”Hunden som vägrade dö”-fanzines.