Dag 6 – Junsele

För någon månad sedan var vi på cykelsemester i Västernorrland och landade då i Junsele. Då upptäckte vi en mystisk kupol som stod mitt på torget. Vi var fulla av frågor. Vad gjorde den där? Vad användes den till? Och, den givna frågan, hur gjorde en om en ville spela där?

2020 var ju ett rövigt år på många sätt, men istället för att deppa över inställd turné bestämde vi oss för att köra en digital turné istället. Över 20 spelningar sända från Mattias föräldrars sommarstuga, och av någon anledning upptäckte en eldsjäl från Junsele detta och fick in oss på Junseles digitala återvändarvecka. När vi i år hörde av oss till honom för att kanske komma överens om en i verkligheten-spelning visade det sig att hans svärföräldrar var de som hade hand om kupolen (och närradiohuset strax intill, där vi fick bo)! Inte nog med att vi fick spela och bo där, vår trevlige arrangör bjöd oss även på veganmiddag och gött snack om livet, punk och Västernorrlands inland. 

Som band drömmer en såklart om att spela på stora scener, för utsålda hus, tusentals människor, en publik som sjunger med och dansar och skriker. Ibland får en uppleva det, med oftast inte. Speciellt inte om en är ett lite tjurigt band som går sin egen väg och tycker att det är jobbigt att ge bort kontroll till andra (till exempel bokare och skivbolag). Men, här är några viktiga anledningar till varför en alltid ska spela som om det gällde livet, oavsett vilken storlek det är på scen, lokal och publik.

1. Viktigast. De som är där är där. För att se dig. De bär inte ansvaret för alla andra som inte kom. Spela för dem. Spela som du menar det. En gång såg Mattias Saxon i Norrköping med cirka tjugo personer i publiken. Folk fick ropa önskelåtar och det var som att bli överkörd av ett ånglok. Det var inte en dålig konsert.
2. En spelning utan publik är också en spelning. Gammalt Syndrometcitat. Missa aldrig en chans att repa på en scen, missa aldrig en chans att öva på att spela live. 
3. Kan du inte spela för tre personer kommer du inte kunna spela för tretusen. Jag lovar, jag har provat båda. Det är inte lättare för tretusen, jag lovar. En gång var vi förband till ett brittiskt punkband på ett utsålt Sheperds Bush Empire. Det var läskigt och underbart och det hade aldrig gått att gå ut där med den självsäkerheten vi lyckades fejka utan att ha harvat runt och spelat för små publiker i flera år innan dess.
4. Om det är två personer i publiken, då är en av dem fanimej arrangör. Vi har varit med om det SÅ många gånger. En gång spelade vi gratis på en loppis i ett ”farligt” område i Karlskrona, det ledde till en betald spelning som var en av de roligaste vi haft. Om du träffar oss någon gång kan vi berätta hundra andra exempel. 

Vilket osökt för oss till kvällens spelning i Junsele. Med Syndromets mått mätt är det en ordentlig publik, men vi är å andra sidan nöjda om en person kommer. Nog fan sitter hälften av publiken (som också tillhör samma familj) i styrelsen för Folkets Hus samt jobbar på byns skola. Vi bestämmer raskt att vi ska göra ett stopp där på höstens Folkets Hus-turné och säljer in vår kommande skolföreställning ”Du står aldrig ensam”.   Det slår verkligen aldrig fel.