Dag 10 – Kalas i Kiruna
Idag säger vi adjö och på återseende (hoppas vi) till Karesuando och åker för första gången på den här resan söderut. Sydväst för att vara exakt. Idag ska vi nämligen spela i Kiruna!
Kiruna kommun är den enda kommunen som har svarat på våra mail där vi undrar om tillstånd för gatumusik. Vi vill ju inte orsaka problem och vill gärna veta var vi får stå lagligt. Bra där Kiruna! I den här kommunen får en stå var en vill så länge en inte blockerar framkomlighet, håller på längre än tre timmar eller spelar mellan kl 22-7. Vi fick tips av turistbyrån att stå på kupoltorget.
Vi lägger ut att vi ska spela klockan fem, men kommer till Kiruna ganska tidigt. Det betyder att vi har gott om tid att äta vegansk och glutenfri lunch på Fika by Spis mitt i stan. Lite otippat att gå rakt in i ett hipstercafé när vi har fått vänja oss vid korvmojar och pizzahak, men mycket trevligt. Jag äter en pokébowl vilket verkar vara ett fancy namn på mer eller mindre syrade grönsaker i skål. Men gott! Känns som att min kropp bara ”Jaaa vitaminer!”. Det har inte blivit nån ordning på ätandet på den här resan kan jag säga. Mattias får vegansk paj.
Sen blir det sightseeing i Kiruna. Vi går förbi en kommunal odlingsträdgård för arktiskt klimat (hundra snöfria dagar per år, låt mig säga att jag inte kommer flytta norrut…). Och såklart kyrkan. En träkyrka som är formad som en lappkåta och har en orgel som kan spela 7992 olika ljud (enligt pamfletten).
Var vi än går påminns vi om gruvan. Allt från att förskolan heter ”Koleldaren” till att vi faktiskt ser gruvan från nästan överallt i stan. Vi ser kartor och planer inför flytten, ett projekt som i mina öron låter helt oöverkomligt. Hur i hela fridens namn flyttar en en halv stad? Alltså rent praktiskt? Monterar de ner hyreshusen? Var bor folk när det händer? Behöver de packa ner allt eller kan saker stå kvar? Har de som betalat dyrt för en bostadsrätt med fjällutsikt rätt till nedvärderingskompensation nu när deras hus hamnar på ett helt annat ställe? Så mycket vi vill veta!
Sen spelar vi på Kupoltorget. Kirunabor är fantastiska! Det kommer fram en man i 60-årsåldern och pratar och avslutar med att säga ”Detta kommer ni kunna leva på! Vänta bara!”. En familj står i sitt vardagsrumsfönster och dansar. Ett par kebnekaisevandrare applåderar. Ett gäng 15-åringar tycker att vi låter som Hovet. Det tar några minuters intensivt googlande på campingen senare för att fatta att de inte menar Lars Winnerbäcks kompband utan såklart Hov1. Tror det är en komplimang av coola gänget på cyklar!!! Mattias (som känner alla överallt) har några vänner som kommer och kollar. Det är nån grad varmare än igår. Allt är väl.
Sen köper vi snacks och åker till Camp Alta några mil utanför stan. Den förestås av en skotte så vi känner oss som hemma. Turné utan skotsk inblandan är ingen turné.