Dag 8 – Kultur i Karesuando
Vi tar en lång promenad runt Korpilombolo innan vi åker. Går förbi affären, kulturhuset, skolan, kyrkan. De lever. De har ännu inte blivit nedlagda. Går förbi badhuset, hemmet för ensamkommande, bussterminalen, medborgarhuset. Alla i olika grader av förfall. Så orättvist att bara för att en bor i Korpilombolo (eller infoga för all del valfri mindre by här) så ska en behöva åka flera mil för att få lära sig simma. En ska behöva äga en bil om en ska ta sig någonstans. Och de där ensamkommande ungdomarna som hade hittat ett sammanhang, lärt sig språket, var på väg ut i ”riktiga” lägenheter… de ska ryckas upp och forslas vidare till närmsta större samhälle. Trots att byborna har gjort sitt yttersta för att allt detta ska finnas kvar. Tänk på det när ni röstar i höst. Skattesänkningar, vinster i välfärden och centralisering är INTE lösningen.
Hursomhelst. Vi åker vidare norrut. Mot Karesuando. Vi ser helt seriöst fler renar än bilar på vägarna. De är så fina och verkar på något sätt ganska smarta. Och helt orädda. Vi kör runt dem och hoppas att andra bilförare är lika hänsynstagande. Fattar inte hur en kan köra i hundra på de här vägarna men jodå, det blåser förbi en och annan idiot. De håller väl på att få stressrelaterad hjärnblödning för att vi kör så förtvivlat långsamt men jag kan komma på roligare saker än en ren i framrutan eller pajade stötdämpare.
Karesuando. Vi spelar utanför biblioteket. Det ser nytt och fräscht ut men har bara öppet två dagar i veckan. Ett återkommande tema; nedmonterade samhällsfunktioner. Men Karesuandoborna är ändå vid gott mod. När vi är mitt i andra låten kommer det en bil inkörande på området och parkerar bestämt bredvid oss. Jag vågar inte titta. Jag tänker att det är en arg bybo eller nåt säkerhetsföretag som ska skälla på oss för att vi väsnas för mycket. Det är det inte. Det är en man som sett vårt reklaminlägg på Facebook och bestämt sig för att köra hit och titta. Sociala medier alltså!!! Vi får applåder och fler entusiastiska i publiken. Tack hörni! Det är så roligt att folk kommer fram och pratar också, vi får veta så mycket av er och det är vi väldigt tacksamma för!
Vi lyxar till det med en stuga på Dagnys Stugor. Det är nämligen typ åtta plusgrader så vi känner inte för att sova i bilen. En mysig och liten stugby med sjöutsikt och en hel del intressanta grejer på gården.
Imorgon kör vi mot Sveriges nordligaste punkt! Och Finland.