Dag 7 – Kär i Korpilombolo

Åh, idag är en sådan där underbar turnédag igen. Där en känner att världen inte alls består av bara idioter utan det finns så fantastiska människor därute. Och ni hittar ganska många av dem på Kulturhuset i Korpilombolo.

 

 

Korpilombolo är en helt ovanlig norrländsk by där det bor eldsjälar. Sådana som bildar en ideell förening för att kunna driva kommunens badhus (som kommunen ändå lägger ner sedan tyvärr). Sådana som startar en två veckor lång kulturfestival mitt i mörkaste norrlandsvintern. Sådana som ordnar SFI i byn så att folk slipper åka fem mil till Pajala för lektioner och istället bildar en hundra procent integrerad mötesplats i det lokala kulturhuset. Alltså!!!! Vilken ära att just VI får komma hit och spela!

 

 

Vägen hit blir strapatsrik. Det är inte så lång väg att köra idag så vi kan verkligen åka på avvägar. Passerar polcirkeln. Äter lunch vid Jokkfallet. Ser massor av renar, varav en springer så nära bilen att hornen skulle kunnat skrapa repa lacken (inte för att det hade gjort nåt men ändå). Det hela känns mycket exotiskt för en nästandansk som jag. Vi åker förbi många fäbodar där väggarna lutar utåt och funderar på varför de ser ut så. Vi åker genom byar och jag frågar mig än en gång vad folk som bor där gör. Vad jobbar de med? Vad har de för fritidsintressen? Varför bor de just här? En skulle ju vilja knacka på och fråga.

 

Så anländer vi då Korpis. Redan när vi stiger in i Kulturhuset är jag exalterad. Små citat på väggarna, en lokal konstnär som ställer ut, två uppenbara lokalbor äter pizza med två från Syrien. Vi går en sväng i byn och besöker den enda parken. Och busstationen.

 

 

Så spelar vi. Vi har aldrig haft en så etniskt blandad publik tidigare. Eller en så åldersmässigt blandad. Kidsen dansar utanför på gatan och på altanräcket. Som vanligt får vi lära oss mycket. Till exempel att fäbodväggarna lutar inåt för att nederbörd ska hamna en bit från väggarna och därför inte göra höet därinne fuktigt och förstört. Och att Nattfestivalen är ett osannolikt men fantastiskt spektakel (som vi genast insisterar på att få spela på!).

 

 

Vi får mat och boende på lyxigt vandrarhem. Och så mycket kärlek av byborna att vi blir alldeles till oss. Hit vill vi återvända! Ofta!