Dag 9 – Rock på röset

Vi har ingen spelning idag men det hindrar inte oss. Det är ju en stor poäng med den här resan; eftersom det är så svårt att få spelningar får vi väl fixa egna spelningar. Vi utsätter ju fler människor för vår musik om vi spelar på stan än om vi skulle spela på nån klubb i nån källare där publiken består av ljudteknikern och arrangören.

Norrut igen! Fast det här är sista gången på denna resa vi kör norrut för vi ska nämligen till Sveriges nordligaste punkt. För att komma dit åker vi till Finland. Alltså wow! Så fint att vi bara satt och stirrade och fick stanna flera gånger för fåfänga försök att fånga de fantastiska vyerna på foto. Om ni undrar så går det inte med en iPhonekamera.

 

 

I Kilpisjärvi köper vi lunch på den roliga mataffären (tänk typ Tesco) och äter den (lunchen) på bryggan. Eller rättare sagt, vi tänker äta den på bryggan men det är fan så kallt att vi sitter i bilen istället. Vi ska alltså fotvandra till Treriksröset i sommarens enda kallfront. Känns som ett sydländskt oktober med frisk vind och typ sju grader varmt.

 

 

På med vantarna alltså. Och tur att vi köpte de där fina pannbanden i Korpilombolo. Vi åker färja över sjön, vilket vi rekommenderar eftersom vandringen då bara är 3 km istället för 11. Båten kostar €30 per person och de tar kort fast bara ibland. Vi hamnar med en busslast polacker så det är smockfullt. Trots det något bistra vädret är det fantastiskt att få åka ut på sjön och se bergen och vildmarken från ett annat håll. Resan tar 45 minuter. När vi är framme får vi veta att båten kör hem igen om två timmar, med andra ord är det en rask promenad mot röset som gäller. Vi och polackerna marscherar iväg. Vägen dit är fin och tillrättalagd och kräver ungefär noll bergsbestignings- eller fjällvandringsförmåga, vilket passar oss (och de något åldrande polackerna) fint. Vi ser renar på nära håll, bland annat en alldeles vit ren som är otroligt vacker.

 

 

Vi kommer dit, står i kö för den obligatoriska selfien och viker sedan av in på en sidostig. Det är ju inte alltid en är på Sveriges nordligaste punkt, så då får en ju passa på att spela lite rock! Kunde av förklarliga skäl inte ta med trummorna. Kanske nästa gång när vi har budget till en helikopter. Det var tillräckligt jobbigt att asa gitarr och förstärkare

 

 

Hemresan över sjön är mindre blåsig men inte mindre vacker. Det är något med höga berg som gör något för mig alltså! Skulle lätt kunna köra Norge-turné nästa år bara för att få åka längs fjordar och fjäll. Vi har ju mest åkt på den platta delen av Sverige på väg upp, så även om det har varit fint har det inte varit så dramatiskt som jag tydligen gillar.

 

 

Vi äter dyr mat på ett väldigt turistigt ställe och äter vegansk glass. Sen åker vi hemåt. Hemåt idag är Karesuando. Vi upptäcker att vi fått mail från Byamacken som skriver att det går jättebra att vi spelar där! Så vi gasar på så gott det går och kommer dit Karesuando typ trekvart innan de stänger. Det blir konsert!

 

 

Många kör förbi men många stannar också och är så glada och trevliga. Vet inte nåt en får så positiv respons på som att vara gaturockmusikant med Syndromet. Får tips på en festival i byn som heter Dansklacken på Dosan. Dit kommer vi gärna nästa år!