Dag 4 – Turnéturist
Det finns inget bättre sätt att resa på än att turnéra. Speciellt om en, som vi, har lite begränsad social förmåga. Om vi inte hade varit tvungna att prata med folk hade vi förmodligen enbart pratat med varandra i tre veckor. Men nu måste vi socialisera, eller ”måste” eftersom det inte är ett måste utan riktigt trevligt när vi väl gör det. Men ett visst mått av tvång är nödvändigt för att vi ska få den där extra knuffen ut ur vår lilla bubbla.
Och det är ju då det händer. Det är på turnén vi får träffa de där människorna som vi aldrig hade fått träffa annars. Det är då vi får se de sakerna en vanlig turist aldrig hade fått se. Det vi vill se. Hur det faktiskt är. Vi har spelat ukulele på en veranda i Boston. Fått vänner för livet i en lägenhet i Hamburg. Sovit hos den lokala prästen efter en spelning i Glasgow. Åkt en gul Fiat i rusningstrafiken i Milano. Ätit lasagne i ett radhus i New Haven. Ätit löksoppa i en gammal skolmatsal i Gafsele. Eller, som igår, bjudits på picknick vid Skellefteälv och druckit cider i en trädgård i Kusfors och pratat med en vägingenjör från Yorkshire.
Så. Kusfors alltså. Slogan: byn med tåget i. Det stämmer. Ett tjusigt gammalt ånglok som står vid älven som ett minne av en svunnen bruksortstid. Café Ångloket i den gamla stationsbyggnaden är dagens spelplats. Väl värt ett besök! Vi möts upp av Lasse som bjuder oss på picknick på stranden tillsammans med hans härliga, stora internationella familj. Bara det bådar ju gott inför kvällen.
Det blir rekordpublik. Alltså femton personer. Men om en tänker att hela Kusfors har en befolkning på fyrtiotvå så är det ju ett smärre mirakel. Folk har åkt ända från Jörn för att se oss. Tack för det!! Svettigt är bara förnamnet men varje spelning är roligare än den förra. Återigen tar vi tillfället i akt att lära oss mer om platsen. Vi får veta att det faktiskt fanns en fors som hette Kusforsen men att den är borta nu för vi har tämjt älvarna. Att det hade gått ett spår strax utanför huset men att järnvägen dragits om och nu gick utanför byn. Att det finns ett ICA och ett av världens högst rankade B&B i byn. Vi ska dock inte bo där eftersom det är fullbelagt. Istället får vi låna en hel lägenhet av personen som äger Ica-butiken. Snällheten i Kusfors är det verkligen inget fel på!
Efter spelningen blir vi hembjudna till Lasse. Vi dricker cider och slåss mot mygg och träffar den lokala indiepopstjärnan som spelat i Funday Mornings och kan allt om C86-scenen. Vad är oddsen för att någon en möter i en trädgård i Kusfors har alla Flatmates-singlarna?! Världen är stor men också liten.
För på ett sätt möter vi ju inte alls lokalbefolkningen. Vi får inte alls nån inblick i nån vardag. För de vi träffar, de som arrangerar spelningar och driver kulturhus, de är ju ett speciellt släkte. Och de är faktiskt ganska lika överallt. Det spelar ingen roll om du driver en indiepopcykelaffär i Austin eller ett melankolimuseum i Västerbotten. Viljan att förändra, välkomna, uppfinna, inkludera, brinna, träffas, ge och föra samman är densamma. Tack för att vi får vara med om det här i jordens alla hörn. För oss är det lika speciellt, om inte mer, att göra det här som att vara på USA-turné.
Myggbitna och jävliga vandrar vi hemåt genom Kusfors i den alldeles ljusblå sommarnatten. Det här är livet – det här är att leva.